Copy Link
Add to Bookmark
Report
Attentat 03
========
ATTENTAT
========
#3 April/maj99
¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
attentat@email.com
INNEHÅLL:________________________________________________________
@ REDAKTÖREN HAR ORDET...........0.1 |E-mail: attentat@email.com |
@ SE & HÖR -DÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖ!......0.2 ||
@ FRÖKEN SVERIGE.................0.3 |Medarbetare i attentat #3: |
@ SKICKA SNAILMAIL GRATIS........0.4 |Markus, Tobbe, ZorlaQ und |
@ ÄR DET NÅN SOM VET.............0.5 |Joel(biten)(; webbansvarig)|
@ ASCII-KONST....................0.6 |Om du vill bli medarbetare;|
@ SMILEYS........................0.7 |attentat@email.com! |
@ TOMT!..........................0.8
@ ATTENTAT-BUGG HITTAD...........0.9 ||
@ LISTA ÖVER CIVILPOLISENS BILAR.1.0 |Pris för kampprenummeranter|
@ MASKINEN.......................1.1 |Överklass..............10.-|
@ PUNKENS HELIGA SKRIFT..........1.2 |Medelklass..............5.-|
@ ALLA I REGERINGENS E-MAILS.....1.3 |Arbetarklass............0.-|
@ PEDOFILJÄVELN IGEN.............1.4 |Ta det lungt! Skämtade bara|
|
@ HÅRDKOKTA HEMSIDOR.............1.5 |---------------------------|
@ HEMSIDAN ÄR ÄNTLIGEN KLAR!.....1.6 |Tack Till
@ SKRIV SÅ SVARAR VI.............1.7 |Markussoft,Tobbe,HuBBe
@ SEX ANARKISTISKA STÅNDPUNKTER..1.8 |Mohamedson, ZorlaQ ok
@ SAC............................1.9 |johan,mIRC, Bängt mfl.
@ TRAFIKSÄKERHETENS SVARTA LISTA.2.0 |''''''''''''''''''''''''''
@ KONSTEN ATT TOTALVÄGRA.........2.1 | ATTENTAT BUGGEN!
@ GUD ÄR DÖD.....................2.2 |*********0.9!*************
@ NÄSTA NUMMER...................2.3 |
S V A R T A V I T A, T I L L S A M M A N S M O T D E R I K A
******************************************************************
0.1
¨¨¨
=======================
Der ReDaKteUR har ordet
=======================
Hej Och hå här kommer nr2...Ops nr3...
================================================================
0.2
¨¨¨
=========
Se & Hör
=========
Kärring-tidningen se & hör har gjort bort sig igen. För några år sen
klippte de ut prinsessan Viktorias ansikte och satte den på en
modell i baddräkt, men det här tar ju fan priset. Läs detta, kamrater!
Tidningen skickade för några månader sedan ut ett reklamblad till
lite folk runt om i sverige.
En morsa fick lappen som förresten var en prenumerations blankett.
Det stog ungefär så här: Din man holger Kan få chansen
att få en klocka och en telefon om han prenumererar på se & hör.
Holger hade prenumererat på tidningen under 1995 så han stog kvar i
deras register. Men det råkade vara så att Holger hade varit sten-död
sedan 1996. Pinsamt! Morsan blev såklart jätteledsen och har stämt
se & hör på en STOR summa pengar.
================================================================
0.3
¨¨¨
Fröken Sverige
¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯
Fredagen den 26:e mars avgjordes det vem som skulle bli Fröken Sverige
1999. Det var Emma-Helena Nilsson från Östersund i Jämtland som vann.
Men är Fröken sverige verkligen en bra tävling? Ungefär var fjärde
svensk kvinna är överviktig. Det betyder att om dom som håller i
tävlingen verkligen försöker blanda tjejer från olika län så borde ju
ungefär sju personer i tävlingen vara feta. I sverige bor -- Människor.
om man delar det i 4 så blir det... -- överviktiga. Om man är fet och
tittar på fröken sverige, är det väl sunt att självförtroendet sjunker,
eftersom det ger folk en förklaring till att de smalare människorna är
bättre! Jag såg i en tidning vinnare från 50 år tillbaka och
de är ju likadana allihop: Långa, smala och oftast blonda. Om det är
nån som har en annan uppfattning till fröken sverige så kan
ni maila in den då.
Tack för mig.
0.4
****
SKICKA SNAILMAIL GRATIS
För vissa kostar det pengar att skicka brev. För andra är det
helt gratis. Så här gör du:
1) skriv en påhittad adress på brevet
2) Skriv mottagarens adress på avsändaren
3) Kom ihåg att du INTE ska sätta på nåt frimärke
Postverket skickar nu tillbaka adressen till det dom
tror är avsändaren men som i själva verket är mottagarens!
0.5
¨¨¨
==============================================================
ÄR DET NÅN SOM VET...
Hur man trimmar en moped i 200 km/h
(doommaster28@hotmail.com)
__________________________________________________________________
0.6
***
Ascii-konst
***********
Fyrabarnsmamman Joan Stark från Mississippi i USA är en av många som lagt
ut sin konst på nätet. På knappt två år har hon byggt upp ett stort arkiv
ASCII-bilder som föreställer allt från seriefigurer, husdjur, byggnader och
hennes familj.
- Det var mest av en slump jag fick upp ögonen för den här konstformen,
berättar Joan. Jag fick ett mail med en liten bild på en cykel. Då visste
jag inte ens vad bilderna kallades, men jag blev fullständigt såld på det,
och förstod att folk måste ha grava sysselsättningsproblem som håller på med
det.
- Kort därpå började jag sökte jag efter fler bilder på Yahoo och hittade
Ett ställe där man kunde skicka in sina egna ASCII-bilder. Och i juli 1996
började jag data ihop egna teckningar.
Vad är det som är så fascinerande med ASCII?
- Dels är de roligare och smidigare att få och skicka per mail än vanliga
pics. ASCII är ju text och tar därför mindre plats. - Dels finns det bara
94 tecken att jobba med (97 i Sverige med å, ä och ö) och det är allt.
- Och så ligger det en fet utmaning i att använda ett tangentbord som
palett och skärm som duk.
.:*~*:._.:*~*:._.:*~*:.
Det finns olika sätt att skapa ASCII-konst på.
Ett sätt är att använda program som modellerar bilderna,
till exempel Gifscii. Men det är inget Joan Stark rekommenderar,
bilderna blir kantiga och fula.
"Solid-style" är en annan möjlighet - men rätt svår. Den används mest till
att skugga och konturera bilderna.
"Line-style" är precis vad det låter som; ASCII-konst med enbart raka streck.
(Markera figuren under med markören.)
: :
: :
: RRVIttIti+==iiii++iii++=;:, :
: IBMMMMWWWWMMMMMBXXVVYYIi=;:, :
: tBBMMMWWWMMMMMMBXXXVYIti;;;:,, :
t YXIXBMMWMMBMBBRXVIi+==;::;:::: ,
;t IVYt+=+iIIVMBYi=:,,,=i+=;:::::, ;;
YX=YVIt+=,,:=VWBt;::::=,,:::;;;:;: ;;;
VMiXRttItIVRBBWRi:.tXXVVYItiIi==;: ;;;;
=XIBWMMMBBBMRMBXi;,tXXRRXXXVYYt+;;: ;;;;;
=iBWWMMBBMBBWBY;;;,YXRRRRXXVIi;;;:;,;;;=
iXMMMMMWWBMWMY+;=+IXRRXXVYIi;:;;:,,;;=
iBRBBMMMMYYXV+:,:;+XRXXVIt+;;:;++::;;;
=MRRRBMMBBYtt;::::;+VXVIi=;;;:;=+;;;;=
XBRBBBBBMMBRRVItttYYYYt=;;;;;;==:;=
VRRRRRBRRRRXRVYYIttiti=::;:::=;=
YRRRRXXVIIYIiitt+++ii=:;:::;==
+XRRXIIIIYVVI;i+=;=tt=;::::;:;
tRRXXVYti++==;;;=iYt;:::::,;;
IXRRXVVVVYYItiitIIi=:::;,::;
tVXRRRBBRXVYYYIti;::::,::::
YVYVYYYYYItti+=:,,,,,:::::;
YRVI+==;;;;;:,,,,,,,:::::::
.:*~*:._.:*~*:._.:*~*:.
| | / ,' ,-' _,-'
| .' / ,' ,-' _,-'
| | / ,' ,-' _,-' __..--""
| .' / ,' ,-' _,-' __..--""
| | / ,' ,-' ,-' __..--"" _______________
_____ __
.-' `-. ,dP""Yb,
.' `. ,d" "b,
/ \ d' _ `Y,
_ ; ; 8 8 `b
__ ,'" "`. | | `b,_,aP P
__ ,' `. / \ ; ; """" d'
.' `. / | | | \ / ,P"
_ | | | / \ / `. .' a,.__,aP"
. o (_) `.__.' `.__.' `.___.' `-._____.-' `"""''
0.7 0.8 0.9
*** *** ***
Ascii-Smileys Tomt! ATTENTAT-BUGG FUNNEN!
************* *********************
_________________________________________________________________________
När du har skrivit ett email eller| Ibland kan det hända att när ni har
chattar är det inte säkert att | fått tidningen till eran email så
mottagaren uppfattar tonen i | är den svår att läsa. Det kan bero
brevet. För att hjälpa till med | på att ni läser tidningen i ett a-
detta kan man använda så kallade | nnat typsnitt än det som är
smileys. Det är små symboler som | vanligast. E-mail.com eller iname.
visar T.ex. ditt "humör". Smileys | com är några exempel. Om du markerar
ska läsas från sidan. | Hela blaskan och kopierar den, så kan
| du klistra in den i vilket ordbehand-
********************************* | lingsprogram som helst, och byta tec-
:-) Glad * | kensnitt. Byt T.ex till fixedsys. Den
:-( Sur * | finns på varje dator med windows. Du
:-| allvarlig * | Kan också klistra in den i anteckni-
:-ß person med halvöppen mun * | ngar för då blir det automatiskt rätt
;-) Glimten i ögat * | eftersom standardfonten är fixedsys då.
:-0 Gapar av förvåning * | Tidningen görs i write och antecknin-
:-þ Lipar * | gar.
:-© Person med napp * |
q:) Person med keps * | /Markus
********************************* |____________________________________
Det finns många mer olika Smileys men de flesta andra är inte så kända
och används inte så ofta.
------------------------------------------------------------------------
1.0
CIVILSNUTARNAS BILAR
KOMPLETT LISTA!
*******************
A
ACR 384 SAAB 900 GLI Blå Västerås
ADE 572 SAAB 900 TURBO Vit Eskilstuna
ADL 527 SAAB 900 Blå Eskilstuna
ADU 098 SAAB 900 TURBO Blå Karlstad
AEA 993 SAAB 900 TURBO Vit Uddevalla
AEO 430 SAAB 900 GLI Blå Huddinge
AGC 756 SAAB 900 TURBO Blå Karlshamn
AHB 576 SAAB 900 TURBO Svart Ljungby
AHU 319 SAAB 900 GLI Gul Stockholm
AJC 454 SAAB 900 GLI Gul Nyköping
ALN 553 SAAB 900 TURBO Vit Göteborg
AMM 801 SAAB 900 TURBO Röd Skövde
ANH 488 SAAB 900 TURBO Vit Stockholm
AOR 738, Volvo 940, Vit, Sölvesborg
APD 933 SAAB 900 TURBO Grå Kristianstad
APT 790 Volvo 245 Blå Göteborg
ARA 571 SAAB 900 TURBO Blå Göteborg
ASP 361 SAAB 900 TURBO Blå Kalmar
AUA 310 Volvo 244 Gul Stockholm
AUS 201 SAAB 900 Vit Skellefteå
AWS 206 SAAB 900 Vit Malmö
AXF 275 SAAB 900 TURBO Vit Stockholm
B
BBH 669 SAAB 900 TURBO Vit Helsingborg
BBN 156, SAAB 900 GLI Röd Gävle
BEA 108, Volvo 244 Vit Nyköping
BMF 757, Volvo 245 Grön Kristianstad
BTT 782, Volvo 245 Brun Östersund
BWA 316, Volvo 245 Brun Uddevalla
C
CCP 264 Volvo 244 Blå Lund
CBP 792, SAAB 900, Vinröd, Västerås
CJN 485, Volvo 244 Brun Malmö
CSM 992, Saab 9000 Turbo, Blå, Gotland (trafikbil med videokamera)
CTT 782, Volvo 245 Brun Gävle
CWF 712, Saab 9000, Mörkgrå/svart, Norrköping/Malmö
D
DCD 548 Volvo 245 Blå Kalmar
DFB 413, Volvo 245 Röd Linköping
DJS 736, Volvo 244 Brun Malmö
DMO 562, Volvo 245 Grön Stockholm
DUG 072, Volvo 245 Röd Malmö
DXY 450, Opel Corsa 1.4 L, Vit, Uppsala
E
EDG 905, en ny röd Volvo 855, Eskilstuna
ELO 407 Volvo 244 Röd Malmö
ENJ 683, Volvo 744 Vit Stockholm
ENN 202, Volvo 245 Brun Helsingborg
EPS 395, LT-31, Röd, Umeå (Minibuss)
ESN 642, Volvo 245 Röd Helsingborg
EYE 290, Volvo 850, Mörkblå, Eskilstuna.
EZS 008, Röd, Audi 100, Gävle
EWT 540, SAAB 900, Vinröd, Västerås
F
FDA 415 Volvo 245 Grå Falun
FDA 418, Volvo 245 Brun Nyköping
FFB 417, Volvo 245 Röd Stockholm
FGO 374, Volvo combi, Röd, Söderhamn
FMR 811, Volvo 244 Brun Norrköping
FTU 385, Saab 900, Silver, Umeå
FXT 020, VW Buss, Silvemetallic, Umeå
G
GJN 961 Volvo 245 Blå Trollhättan
GJF 365, Volvo 244, Vit, Norrköping
GJL 172 SAAB 9000, Blå, har videok, Västerås
GPF 124, Volvo 245 Grön Jönköping
GRE 804, Volvo 245 Blå Helsingborg
GRP 919, Volvo 850, Mörkblå, Stockholm
GRT 791, Volvo 244 Blå Sundsvall
GTN 640, Chevrolet Astrovan, Svart, Ystad
GWN 382, Volvo 855, Olivgrön, Vattholma
H
HGU 078 Volvo 245 Blå Malmö
HHP 109, Mörkblå Audi 1.8, Eskilstuna
HJB 456, SAAB 900, Alingsås
HJZ 765, Volvo 245 Blå Stockholm
HKA 719, Saab 9000 2.3T CD, Röd, Västerås
HTE 610, Volvo 944 Turbo, Vit, Uppsala
HUO 874, Volvo 244 Blå Solna
J
JLD 386, Volvo 745, Mörkgrön, Ystad
JWE 081 Volvo 245 Vit Malmö
K
KAK 055, SAAB 900, Svart, Västerås
KFH 073, Volvo 940, Mörkgrön, Eslöv
KNB 417 Volvo 245 Blå Malmö
KNE 175 Volvo 245 Blå Sundsvall
KOB 414 Volvo 245 Grön Malmö
KSN 640 Volvo 245 Röd Malmö
KUL 464 Volvo 245 Blå Vänersborg
KWN 759 Volvo 245 Röd Härnösand
KXM 106 Volvo 345 Grön Västerås
KXN 752 Volvo 245 Brun Malmö
L
LAG 068 VOLVO 244 Grön Uppsala
LBC 616, Volvo 850, Svart, Västerås
LBG 060, Volvo 244 Grön Malmö
LBG 061, Volvo 244 Grön Ulricehamn
LBG 063, Volvo 244 Grön Lund
LBG 067, Volvo 244 Röd Malmö
LBG 074, Volvo 244 Blå Malmö
LBG 076, VOLVO 244 Grön Malmö
LBW 066, VOLVO 244 Blå Malmö
LCP 445, Volvo 240, Grön, Göteborg
LDG 063, VOLVO 244 Grön Sundsvall
LEC 372, VOLVO 245 Blå Jönköping
LEC 373, VOLVO 245 Blå Stockholm
LEC 375, VOLVO 245 Blå Malmö
LFG 404, Saab 9000, Umeå
LFJ 859, VOLVO 245 Blå Göteborg
LGJ 850, VOLVO 245 Blå Stockholm
LHE 909, VOLVO 245 Blå Stockholm
LJF 429, VOLVO 245 Vit Sundsvall
LJT 852, VOLVO 245 Blå Umeå
LKP 855, VOLVO 245 Blå Borås
LKP 857, VOLVO 245 Grön Solna
LKP 859, VOLVO 245 Grön Karlstad
LLP 851, VOLVO 245 Grön Helsingborg
LLP 853, VOLVO 245 Blå Stockholm
LLH 145, VW Caravelle, Trollhättan
LMF 469, VOLVO 244 Blå Eksjö
LOT 795, VOLVO 244 Blå Göteborg
LOY 799, VOLVO 245 Röd Västerås
LSN 530, VOLVO 244 Svart Stockholm
LTT 780, VOLVO 245 Blå Ljungby
LTT 782, VOLVO 245 Brun Uppsala
LTT 784, VOLVO 245 Brun Örebro
LWZ 008, VOLVO 244 Blå Stockholm
LXW 963, VOLVO 244 Brun Malmö
LXW 966, VOLVO 244 Blå Skellefteå
LYJ 532, VOLVO 244 Blå Stockholm
LZN 762, VOLVO 244 Blå Jönköping
LZP 589, VOLVO 245 Blå Jönköping
LZY 792, VOLVO 245 Röd Jönköping
M
MAX 889 VOLVO 244 Blå Falun
MCJ 582, VOLVO 744 Svart Stockholm
MFY 365, Volvo 245, Vit, Umeå (Hund)
MGD 692, VOLVO 244 Blå Örebro
MGD 693, VOLVO 245 Gul Falun
MGZ 857, SAAB 900, Blå, Gävle (ful och bucklig)
MJT 327, Audi 100, Ljusblå, Umeå
MKT 680, VOLVO 744 Svart Stockholm
MLS 695, Volvo Kombi, Beige, Falun
MPP 759, VOLVO 244 Blå Stockholm
MRW 143, SAAB 900, Vit, Gävle (rostig)
MUX 782, VOLVO 244 Blå Skellefteå
MXX 782, VOLVO 244 Grå Vetlanda
MYX 095, VOLVO 245 Brun Helsingborg
MYX 786, Volvo 240DL, Vit, Lomma-Bjärred
N
NED 389, Toyota Camary, Vit, Gävle
NCD 685, Volvo 245, Vit, Norrköping
NHZ 402, Saab 900, Vinröd, Umeå
NKW 534, VOLVO 244 Röd Jönköping
NMW 532, VOLVO 244 Röd Solna
NNW 532, VOLVO 244 Blå Malmö
NNW 537, VOLVO 244 Röd Lund
NOH 131, Volvo 245, Mörkblå, Gävle
NPH 239, Volvo 740, Blå, Umeå
NPR 958, VOLVO 745 GL Röd Ljusdal
NYW 308, VOLVO 744 Vit Gävle
O
OBB 553, Saab 9000 CD, Vinröd, Kungsälv
OBY 017, SAAB 900, Vit, Örebro
OCA 953, Audi 100, Vit, Gotland
OFF 779, Saab 9000 CD, Mörkröd, Skellefteå
OGM 825, Saab med extralysen
OKR 679, SAAB 9000, Vit, Norrköping
OOA 953, Vit, Audi 100, Gävle
OOG 815 SAAB 900, Svart, Västerås
OOW 783, SAAB 9000, Röd, Gävle
ORY 541, Saab 9000 CD Turbo, Grå, Täby
OUP 003, Audi 100, Röd, Gotland
OYU 280, Volvo 850 Turbo, Röd, Skellefteå
P
PDL 988, Volvo 940, Röd, Gävle (narkotikaspan)
PEZ 083, röd Volvo 850 turbo, Borås
PFM 571, VW Buss, Silvemetallic, Umeå
PFS 585, Volvo 945, Mörkblå, Umeå
PGR 220, Opel Astra, Vit, Ystad
PGM 688, Volvo 850, Grön, Ystad
PGY 877, Volkswagen Passat, Röd, Umeå
PPW 281, Volvo 850, Röd, Falun
PGO 936, Volvo kombi, Röd, Norrköping
PGW 227, SAAB 9000 CD, Röd, Borlänge
PGW 506, Volvo 940, Vit, Umeå
PHZ 985, Volvo 244, Röd, Kalmar
PJL 441, Saab 900 Mörkblå, Trollhättan
PJM 785, Röd combi Volvo, Stockholm
PJO 681, Volvo 940, Vit, Skövde
PJY 101, Volvo 940, Röd, Borlänge
PKE 781, Volvo 850 GL, Vit, Uppsala
PKP 621, Volvo 745, Mörkblå, Söderhamn
PLH 358, Saab 900 Mörklila, Trollhättan
PLX 175, Volvo 940/740, Vit, Alingsås
PMT 502, Volvo 940, Vit, Gävle
PNK 246, Volvo 945, Röd, Skellefteå
POM 623, SAAB 9000, Mörkblå, Eskilstuna
POM 911, Saab 9000, Vit, Umeå
POM 922, SAAB 9000 Grå-metallic, Falun
PPU 085, Saab 9000, Vit, Lund
PRH 608, BMW K1 , Röd, Göteborg (OBS: Motorcykel)
PRW 286, Volvo 850 Turbo, Röd, Umeå
PSG 129, Volvo 850, Röd, Kungsbacka
PSX 529, SAAB 900 Turbo, Örebro, Svart
PTJ 693, Volvo 940, Blå, Alingsås
PTS 753, Saab 9000 CD, Vit, Trollhättan
PUL 640, Volvo 240, Blå, Ystad
PUM 280, VW Caravelle, Mörkblå, Skellefteå
PWE 307, Volvo, Vit, Karlskoga
PYE 312, Volvo 940, Umeå
PYX siffror okänt. röd Volvo 850, Eskilstuna
PZP 094, mörkgrön Volvo 945, tonade rutor, Borås
1.1
***
MASKINEN
--------
Sverige är inte ett fritt land.
Media, staten och de sociala kraven bestämmer över Dig, vilka åsikter
Du ska ha, men framför allt vilka åsikter Du inte ska ha.
I Sverige räknas det inte som rätt och fel, i Sverige räknas det som rätt
och sjukt.
Media. Tror ni Aftonbladets "Sveriges största kvällstidning" är objektiva?
Aftonbladet vinklar sina artiktlar så att de ska sälja, likadant med
Expressen och Dagens Nyheter, Dagens Nyheter är kända för sina
debatt-artiklar där person A attackerar person B som inte 'får' försvara
sig.
Aftonbladet och Expressen liknar mest två skvallertidningar som slåss om
sina läsare, vilket gör att Sanningen kommer i andra hand.
När Du läser artiklarna, se åt vilket håll de vinklas och ställ Dig
frågan: Skulle de sälja mer eller mindre på att vinkla åt andra hållet?
På samma sätt funkar det i riksdagen. Riksdagen stinker av dubbelmoral och
pengar. Maskinen bestämmer över Dig, och den tjänar på det.
Tre exempel:
1. Mer och mer människor börjar röka/snusa, därför höjer maskinen priset på
tobaksvaror, inte för att minska tobaksbruket, utan för att tjäna pengar på
det.
För att det inte ska framstå så, bestämmer maskinen om en 18 års gräns för
inköp av tobak.
Fråga Dig nu om den gränsen hjälper?
Varför börjar man röka/snusa?
För att det är gott?
För att andra gör det?
För att det är förbjudet?
Om Du köper tobak ska Du veta vilken maskin Du håller i drift.
2. Ungefär samma sak med alkoläsk, som man inte 'ville' sälja, men likt
förbannat gör de det ändå, genom systembolaget, statens bolag som tjänar
pengar på folks festande och på alkoholister. Alkoläsk går under
beteckningen 'vindrycker' och drar in flera miljoner till maskinen.
3. Christer Örnfjäder (socialdemokratisk riksdagsledamot) gjorde en god
gärning för sitt land när han tackade nej till löneförhöjning, det gav
honom rätt bra PR i media också, osis att han tog de där pengarna i alla fall.
Lärare utbildas till att främja demokratin/kapitalismen/maskinen, med andra
ord, de utbildar Dig i det, men de ger Dig inte nackdelarna. En elev som
inte läst om andra statsskick kan inte argumentera mot en lärare som har
en lång utbildning bakom sig.
Inse, från 7 års ålder har Du blivigt hjärntvättad, Du blir en del av
maskinen.
Till sist, de sociala kraven. Folk med 'fel' åsikt blir utfrysta av
maskinens offer (läs: medelsvenson), och tvingas söka sig till mindre
grupper, eller bara vara ensam.
Mycket sällan kan folk vara objektiva och acceptera att andra medmänniskor
har andra åsikter än dem, de som maskinen inte kan få grepp om.
Stå för din egen åsikt i alla väder, Du kommer inte till riksdagen, men det
kan Du bara vara stolt över.
1.2
***
Punkens heliga skrift!
**********************
När alla ser blommornas kraft
När livets mening finns i solens strålar
När ingen dryck är starkare än saft
Då ska vi kasta av oss våra säkerhetsnålar
När ingen längre ser nöjet i att döda
När inga soldater finns gömda i busk och snår
När alla kan ta del av livets gröda
Då ska vi kamma ner vårat hår
När alla kan möta sin nästas blick
När inte glädjen är något som andra får
Då ska vi ställa undan våra kängor
När djuren på människan litar
När vi rivit ned egoismens mur
Då ska vi kasta av oss våra nitar
När ingen längre behöver bo på gatan
När jorden har kommit in i en trivsam lunk
När ingen längre dyrkar gud eller satan
Då ska vi inte längre tillhöra något vi kallar PUNK
1.3
***
Riksdagens webbsite saknar en sammanställd lista över alla
ledarmöters emailadresser.
Här kommer istället en komplett lista så att man lätt kan maila dem
och be om tillåtelse att få nämna deras namn när man är ute och
chattar, på IRC, på BBS:er, i Email eller kanske på en hemsida.
agne.hansson@riksdagen.se
agneta.brendt@riksdagen.se
agneta.lundberg@riksdagen.se
agneta.ringman@riksdagen.se
ake.carnero@riksdagen.se
ake.gustavsson@riksdagen.se
ake.sandstrom@riksdagen.se
alf.eriksson@riksdagen.se
alf.svensson@riksdagen.se
alice.astrom@riksdagen.se
amanda.gronlund@riksdagen.se
anders.berglov@riksdagen.se
anders.bjorck@riksdagen.se
anders.g.hogmark@riksdagen.se
anders.karlsson@riksdagen.se
anders.sjolund@riksdagen.se
anders.ygeman@riksdagen.se
anita.johansson@riksdagen.se
anita.jonsson@riksdagen.se
anita.siden@riksdagen.se
ann-kristine.johansson@riksdagen.se
ann-marie.fagerstrom@riksdagen.se
anna.akerhielm@riksdagen.se
anna.lilliehook@riksdagen.se
anne-katrine.dunker@riksdagen.se
anne.ludvigsson@riksdagen.se
annika.nilsson@riksdagen.se
arne.kjornsberg@riksdagen.se
asa.torstensson@riksdagen.se
barbro.andersson@riksdagen.se
barbro.hietala.nordlund@riksdagen.se
barbro.johansson@riksdagen.se
barbro.westerholm@riksdagen.se
beatrice.ask@riksdagen.se
bengt-ola.ryttar@riksdagen.se
bengt.silfverstrand@riksdagen.se
berit.adolfsson@riksdagen.se
berit.andnor@riksdagen.se
berit.johanesson@riksdagen.se
berndt.ekholm@riksdagen.se
berndt.skoldestig@riksdagen.se
bertil.persson@riksdagen.se
birger.schlaug@riksdagen.se
birgitta.ahlqvist@riksdagen.se
birgitta.carlsson@riksdagen.se
birgitta.dahl@riksdagen.se
birgitta.sellen@riksdagen.se
birgitta.wistrand@riksdagen.se
bjorn.kaaling@riksdagen.se
bjorn.leivik@riksdagen.se
bjorn.von.der.esch@riksdagen.se
bo.konberg@riksdagen.se
bo.lundgren@riksdagen.se
britt-marie.danestig@riksdagen.se
britt-marie.lindkvist@riksdagen.se
britt.bohlin@riksdagen.se
camilla.dahlin-andersson@riksdagen.se
camilla.skold@riksdagen.se
carin.lundberg@riksdagen.se
carina.adolfsson@riksdagen.se
carina.hagg@riksdagen.se
carina.moberg@riksdagen.se
carina.ohlsson@riksdagen.se
carl-erik.hedlund@riksdagen.se
carl-erik.skarman@riksdagen.se
carl.bildt@riksdagen.se
carl.fredrik.graf@riksdagen.se
carl.g.nilsson@riksdagen.se
carlinge.wisberg@riksdagen.se
caroline.hagstrom@riksdagen.se
catharina.elmsater-svard@riksdagen.se
catharina.hagen@riksdagen.se
catherine.persson@riksdagen.se
cecilia.magnusson@riksdagen.se
charlotta.l.bjalkebring@riksdagen.se
chatrine.palsson@riksdagen.se
chris.heister@riksdagen.se
christel.anderberg@riksdagen.se
christer.skoog@riksdagen.se
christina.axelsson@riksdagen.se
christina.nenes@riksdagen.se
cinnika.beiming@riksdagen.se
claes-goran.brandin@riksdagen.se
claes.stockhaus@riksdagen.se
conny.ohman@riksdagen.se
cristina.husmark.pehrsson@riksdagen.se
dan.ericsson@riksdagen.se
dan.kihlstrom@riksdagen.se
elisabeth.fleetwood@riksdagen.se
elisebeht.markstrom@riksdagen.se
elizabeth.nystrom@riksdagen.se
elver.jonsson@riksdagen.se
erik.arthur.egervarn@riksdagen.se
erling.walivaara@riksdagen.se
eskil.erlandsson@riksdagen.se
ester.lindstedt.staaf@riksdagen.se
eva.arvidsson@riksdagen.se
eva.flyborg@riksdagen.se
eva.johansson@riksdagen.se
eva.zetterberg@riksdagen.se
ewa.larsson@riksdagen.se
ewa.thalen.finne@riksdagen.se
fanny.rizell@riksdagen.se
fredrik.reinfeldt@riksdagen.se
goran.hagglund@riksdagen.se
goran.lennmarker@riksdagen.se
goran.lindblad@riksdagen.se
goran.magnusson@riksdagen.se
goran.norlander@riksdagen.se
gote.jonsson@riksdagen.se
gote.wahlstrom@riksdagen.se
gudrun.lindvall@riksdagen.se
gudrun.schyman@riksdagen.se
gun.hellsvik@riksdagen.se
gunilla.tjernberg@riksdagen.se
gunilla.wahlen@riksdagen.se
gunnar.axen@riksdagen.se
gunnar.goude@riksdagen.se
gunnar.hokmark@riksdagen.se
gunnel.wallin@riksdagen.se
gustaf.essen.von@riksdagen.se
hakan.juholt@riksdagen.se
hans.andersson@riksdagen.se
hans.hjortzberg-nordlund@riksdagen.se
hans.karlsson@riksdagen.se
hans.stenberg@riksdagen.se
harald.bergstrom@riksdagen.se
harald.nordlund@riksdagen.se
helena.bargholtz@riksdagen.se
helena.frisk@riksdagen.se
helena.hoij@riksdagen.se
helena.hillar.rosenqvist@riksdagen.se
henrik.landerholm@riksdagen.se
henrik.s.jarrel@riksdagen.se
henrik.westman@riksdagen.se
holger.gustafsson@riksdagen.se
inga.berggren@riksdagen.se
inge.carlsson@riksdagen.se
ingegerd.sahlstrom@riksdagen.se
ingela.thalen@riksdagen.se
ingemar.josefsson@riksdagen.se
ingemar.vanerlov@riksdagen.se
inger.davidson@riksdagen.se
inger.lundberg@riksdagen.se
inger.rene@riksdagen.se
inger.segelstrom@riksdagen.se
inger.strombom@riksdagen.se
ingrid.burman@riksdagen.se
ingrid.naslund@riksdagen.se
ingvar.eriksson@riksdagen.se
ingvar.johnsson@riksdagen.se
ingvar.svensson@riksdagen.se
jan-erik.agren@riksdagen.se
jan-evert.radhstrom@riksdagen.se
jan.backman@riksdagen.se
jan.bergqvist@riksdagen.se
jan.bjorkman@riksdagen.se
jarl.lander@riksdagen.se
jeppe.johnsson@riksdagen.se
jerry.martinger@riksdagen.se
johan.lonnroth@riksdagen.se
johan.pehrson@riksdagen.se
johnny.ahlqvist@riksdagen.se
johnny.gylling@riksdagen.se
jonas.ringqvist@riksdagen.se
jorgen.andersson@riksdagen.se
kaj.larsson@riksdagen.se
kalle.larsson@riksdagen.se
karin.enstrom@riksdagen.se
karin.falkmer@riksdagen.se
karin.olsson@riksdagen.se
karin.pilsater@riksdagen.se
karin.svensson.smith@riksdagen.se
karin.wegestal@riksdagen.se
karl-goran.biorsmark@riksdagen.se
kenneth.johansson@riksdagen.se
kenneth.kvist@riksdagen.se
kenneth.lantz@riksdagen.se
kent.harstedt@riksdagen.se
kent.olsson@riksdagen.se
kenth.hogstrom@riksdagen.se
kenth.skarvik@riksdagen.se
kerstin.heinemann@riksdagen.se
kerstin.kristiansson-gran@riksdagen.se
kg.abramsson@riksdagen.se
kia.andreasson@riksdagen.se
kjell-erik.karlsson@riksdagen.se
kjell.eldensjo@riksdagen.se
kjell.nordstrom@riksdagen.se
knut.billing@riksdagen.se
krister.ornfjader@riksdagen.se
kristina.zakrisson@riksdagen.se
laila.back@riksdagen.se
laila.bjurling@riksdagen.se
lars-erik.lovden@riksdagen.se
lars.angstrom@riksdagen.se
lars.backstrom@riksdagen.se
lars.bjorkman@riksdagen.se
lars.elinderson@riksdagen.se
lars.gustafsson@riksdagen.se
lars.hjerten@riksdagen.se
lars.leijonborg@riksdagen.se
lars.lindblad@riksdagen.se
lars.ohly@riksdagen.se
lars.tobisson@riksdagen.se
lars.wegendal@riksdagen.se
larsu.granberg@riksdagen.se
leif.carlson@riksdagen.se
leif.jakobsson@riksdagen.se
lena.ek@riksdagen.se
lena.olsson@riksdagen.se
lena.sandlin@riksdagen.se
lennart.beijer@riksdagen.se
lennart.daleus@riksdagen.se
lennart.friden@riksdagen.se
lennart.gustavsson@riksdagen.se
lennart.hedquist@riksdagen.se
lennart.klockare@riksdagen.se
lennart.kollmats@riksdagen.se
lennart.nilsson@riksdagen.se
lennart.varmby@riksdagen.se
lilian.virgin@riksdagen.se
lisbet.calner@riksdagen.se
lisbeth.staaf-igelstrom@riksdagen.se
liselotte.wago@riksdagen.se
maggi.mikaelsson@riksdagen.se
magnus.jacobsson@riksdagen.se
maj-britt.wallhorn@riksdagen.se
majlene.westerlund.panke@riksdagen.se
margareta.andersson@riksdagen.se
margareta.israelsson@riksdagen.se
margareta.sandgren@riksdagen.se
margareta.viklund@riksdagen.se
margit.gennser@riksdagen.se
maria.larsson@riksdagen.se
mariann.ytterberg@riksdagen.se
marianne.andersson@riksdagen.se
marianne.carlstrom@riksdagen.se
marianne.jonsson@riksdagen.se
marianne.samuelsson@riksdagen.se
marie.engstrom@riksdagen.se
marie.granlund@riksdagen.se
marietta.de.pourbaix-lundin@riksdagen.se
marina.pettersson@riksdagen.se
marta.johansson@riksdagen.se
martin.nilsson@riksdagen.se
mats.berglind@riksdagen.se
mats.einarsson@riksdagen.se
mats.lindberg@riksdagen.se
mats.odell@riksdagen.se
matz.hammarstrom@riksdagen.se
maud.bjornemalm@riksdagen.se
maud.ekendahl@riksdagen.se
michael.hagberg@riksdagen.se
mikael.johansson@riksdagen.se
mikael.odenberg@riksdagen.se
mikael.oscarsson@riksdagen.se
mona.berglund.nilsson@riksdagen.se
monica.green@riksdagen.se
monica.ohman@riksdagen.se
morgan.johansson@riksdagen.se
murad.artin@riksdagen.se
nalin.baksi@riksdagen.se
nils-erik.soderqvist@riksdagen.se
nils-goran.holmqvist@riksdagen.se
nils.fredrik.aurelius@riksdagen.se
ola.karlsson@riksdagen.se
ola.rask@riksdagen.se
ola.sundell@riksdagen.se
olle.lindstrom@riksdagen.se
owe.hellberg@riksdagen.se
paavo.vallius@riksdagen.se
par.nuder@riksdagen.se
patrik.norinder@riksdagen.se
per-olof.svensson@riksdagen.se
per-richard.molen@riksdagen.se
per-samuel.nisser@riksdagen.se
per.bill@riksdagen.se
per.lager@riksdagen.se
per.landgren@riksdagen.se
per.rosengren@riksdagen.se
per.unckel@riksdagen.se
per.westerberg@riksdagen.se
pererik.granstrom@riksdagen.se
peter.eriksson@riksdagen.se
peter.pedersen@riksdagen.se
ragnwi.marcelind@riksdagen.se
raimo.parssinen@riksdagen.se
reynoldh.furustrand@riksdagen.se
rigmor.ahlstedt@riksdagen.se
rinaldo.karlsson@riksdagen.se
roland.larsson@riksdagen.se
rolf.abjornsson@riksdagen.se
rolf.gunnarsson@riksdagen.se
rolf.kenneryd@riksdagen.se
rolf.olsson@riksdagen.se
ronny.olander@riksdagen.se
rose-marie.frebran@riksdagen.se
rosita.runegrund@riksdagen.se
roy.hansson@riksdagen.se
runar.patriksson@riksdagen.se
rune.berglund@riksdagen.se
sinikka.bohlin@riksdagen.se
siv.holma@riksdagen.se
siw.persson@riksdagen.se
siw.wittgren-ahl@riksdagen.se
sofia.jonsson@riksdagen.se
sonia.karlsson@riksdagen.se
sonja.fransson@riksdagen.se
soren.lekberg@riksdagen.se
stefan.attefall@riksdagen.se
stefan.hagfeldt@riksdagen.se
sten.i.malmo.andersson@riksdagen.se
sten.lundstrom@riksdagen.se
sten.tolgfors@riksdagen.se
stig.eriksson@riksdagen.se
stig.rindborg@riksdagen.se
stig.sandstrom@riksdagen.se
sture.arnesson@riksdagen.se
susanne.eberstein@riksdagen.se
sven-erik.osterberg@riksdagen.se
sven-erik.sjostrand@riksdagen.se
sven.bergstrom@riksdagen.se
sven.hulterstrom@riksdagen.se
sylvia.lindgren@riksdagen.se
tanja.linderborg@riksdagen.se
tasso.stafilidis@riksdagen.se
thomas.julin@riksdagen.se
tom.heyman@riksdagen.se
tomas.eneroth@riksdagen.se
tomas.hogstrom@riksdagen.se
tommy.waidelich@riksdagen.se
tone.tingsgard@riksdagen.se
torgny.danielsson@riksdagen.se
tullia.von.sydow@riksdagen.se
tuve.skanberg@riksdagen.se
ulf.bjorklund@riksdagen.se
ulf.kristersson@riksdagen.se
ulf.nilsson@riksdagen.se
ulla-britt.hagstrom@riksdagen.se
ulla.hoffmann@riksdagen.se
ulla.wester@riksdagen.se
urban.ahlin@riksdagen.se
viola.furubjelke@riksdagen.se
viviann.gerdin@riksdagen.se
willy.soderdahl@riksdagen.se
yilmaz.kerimo@riksdagen.se
yvonne.andersson@riksdagen.se
yvonne.angstrom@riksdagen.se
yvonne.oscarsson@riksdagen.se
yvonne.ruwaida@riksdagen.se
1.4
***
Pedofilen i örebro har fått många ovänner på nätet:
----------------------------------------------------
http://www.flashback.net/~foks/spegeln/
http://members.xoom.com/rickhunter59/
http://boyz.freeteen.nu/p/pedo1.htm
http://boyz.freeteen.nu/p/pedo2.htm
http://www.geocities.com/ResearchTriangle/Forum/4539/pedo1.htm
http://www.geocities.com/ResearchTriangle/Forum/4539/pedo2.htm
http://members.tripod.com/~theKmm/
http://i.am/peddohunter/
http://www.geocities.com/Heartland/Farm/8167/
http://meltingpot.fortunecity.com/egypt/692/
http://members.xoom.com/sviin/
http://www.angelfire.com/az/harkonen/child.html
http://Hatehim.CyberPests.com/
Pedofilen (Jonas Fernqvist) hade tidigare sin hemsida på
http://www.barnfakta.nu men sidan stängdes av. ('Puh').
Attentat har förutom pedofilens namn även hans adress,
hemtelefonnummer, mobiltelefonnummer, adress & personnr!
Om du vill ha informationen ska du skicka ett mail till
attentat@email.com. Tyvärr kunde vi inte lägga ut info-
rmationen i tidningen, pg.a böter och skadestånd.
1.5
=========
HÅRDKOKTA
HEMSIDOR!
=========
betyg: @ - @@@@@
@@@@@:
http://www.boxman.se
Billigast i sverige på skivor och filmer.
http://www.hata-staten.pp.se
Ashäftig hata staten-hemsida.
@@@@:
http://www.oldeagle.com
Du kan prenumerera på Bovens tidning, gratis.
http://www.kungen.nu
Troligen världens största balle. Kan ta ett tag att ladda sidan.
(Men det är det värt)
------
Har du några tips till
hårdkokta hemsidor?
skriv till:
attentat@email.com
/ red
1.6
================
Hemsidan färdig!
================
Attentats hemsida är färdig. Men den är inte utlagd än.
Kommer nån gång i april/maj
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
Visste du att attentat har en chatkanal på mIRC? den heter
#attentat och ibland kan det hända att Redaktören sitter där.
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
1.7
***
S K R I V S Å S V A R A R V I :
¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
Det fanns inga frågor i #3...
ADRESSEN ÄR: attentat@email.com
Vi har svaren på alla frågor!
------------------------------------------------------------------------------
1.8
****
Sex Anarkistiska ståndpunkter
*****************************
Författaren till denna text är okänd. Hittad på hata-staten!
1. Vad är Anarkism?
2. Om makten
3. Staten
4. Om individ och kollektiv
5. Den anarkistiska samhällsordningen
6. Anarkisten är revolutionär
7. Politik på anarkivis
8. Direkt aktion
9. Mål och medel
10. Parlamentarismen
11. Direkt Demokrati
12. Det var ideologin
13. Slutord
1. Vad är Anarkism?
Historiskt sett är anarkismen som rörelse en riktning inom socialismen.
Under den period då den internationella arbetarrörelsen tog form
(1800-talet) stred i huvudsak två grupper med varandra om den rätta vägen
till socialismens förverkligande: Den marxistiska och den
anarkistiska/federalistiska.
I fråga om det socialistiska målet (arbetarnas övertagande av
produktionsmedlen) var marxister och anarkister ense, men de skilde sig,
och gör så fortfarande, beträffande taktiken.
Marxisterna ville organisera sig för maktövertagande på parlamentarisk
väg, sk politisk kamp. Dvs införandet av socialismen "uppifrån" genom ett
partis ledarskap.
Federalisterna ville avskaffa staten och införa socialismen "underifrån"
genom ekonomisk kamp. Dvs av människorna själva utan ledarskap från någon
partielit, organiserade i sina egna sammanslutningar i direkt kamp.
Marxisternas uppfattning blev den rådande efter Första Internationalen,
när anarkisternas då främste förespråkare, Bakunin, uteslöts av den
marxistiska falangen.
Marxismen splittrades senare i en revolutionär riktning (olika
kommunistpartier), som vi kallar auktoritär statssocialism, och en
reformistisk riktning (olika socialdemokratiska partier).
Anarkismen kom emellertid att dominera vissa länders arbetarrörelser,
framför allt i de latinska länderna, och kom att spela en stor, men
tillfällig, roll i vårt århundrades första stora revolutioner, den ryska
1917 och den spanska 1936-39.
Anarkismen har genom hela sin historia haft olika uttolkare som företräder
olika riktningar.
I 1900-talets början uppstod syndikalismen som rörelse och fick stor
spridning. Bla i Frankrike, som också räknas som syndikalismens vagga.
I Sverige bildades den syndikalistiska fackföreningen Sveriges Arbetares
Centralorganisation (SAC), som nu har ungefär 90 år på nacken.
Syndikalismen är den gren av den anarkistiska idétraditionen som lägger
störst vikt vid den fackliga kampen på arbetsplatserna (ekonomisk kamp)
som medel för samhällsomvandling. Gränsen mellan syndikalister och
anarkister är flytande. Skillnaderna består, rent teoretiskt, av den vikt
man tillmäter facklig kamp kontra annan kamp och, vilket hänger samman med
detta, det mål man har som riktlinje för kampen: Enbart arbetarkontroll
eller självförvaltning av hela samhället med mänsklighetens frigörelse som
yttersta mål.
Anarkismen har historiskt sett också ett borgerligt arv från liberalismen.
Det gäller betonandet av individens rätt till tanke- och handlingsfrihet.
Men för oss anarkister förblir den liberala humanismen otillräcklig som
teori för mänsklig frigörelse, eftersom både liberalismen och den allmänna
humanismen inte befattar sig med frågeställningen om maktens relation till
frigörelse.
Likaså anser vi att den socialism som inte har för avsikt att avskaffa
makten, utan i stället befäster den, med, om inte ett kapitalistisk styre,
så väl ett socialistiskt enpartistyre, socialism utan frihet, att den
socialism inte är något annat än diktatur.
Det följande är ett försök att sammanfatta den anarkistiska åskådningen. Vi
kommer att hålla oss till det specifikt anarkistiska perspektivet med
tonvikten lagd på kommunistisk anarkism.
Vi lämnar alltså åsido den anarkistiska kritiken av kapitalismen som ju
till största delen sammanfaller med den marxistiska.
Detsamma gäller de socialistiska grundvärderingarna: Dem delar vi med
övriga socialistsika riktningar.
2. Om makten
Det som särskiljer anarkismen från både borgerligt och marxistsikt synsätt,
anarkismens speciella kännetecken, är det konsekventa avståndstagandet från
auktoritetsprincipen.
Tron att allt auktoritetsutövande är skadligt, både för de som utövar
makten och de som underkastar sig, gör oss till motståndare till all slags
överhet, oavsett vad överheten själv utger sig att vara.
Där marxisten ser klassamhället som det största, och enda, hotet mot
mänsklig frigörelse ser anarkisten makten i sig som den största fienden.
Vi vill förverkliga ett samhälle med största möjliga frihet åt alla
människor - Därför är vi motståndare till frihetens motsats: Makten.
Frihet kan bara skapas genom frihet. Därfö menar vi att de medborgerliga
(borgerligt demokratiska) fri- och rättigheterna; press-, tryck-, mötes-,
yttrande- och åsiktsfrihet mfl ska gälla oinskränkt, dvs för alla människor
(även för våra motståndare) i alla politiska lägen. Det är en garant för
möjligheten att leva i frihet - nödvändig, men inte tillräcklig.
Bakunin uttryckte det så här: "Jag är endast verkligt fri när alla
människor som omger mig, män såväl kvinnor, också är fria".
Vi talar om frigörelse av människor, marxister om, och endast om,
arbetarnas frigörelse. Följdaktligen betraktar vi klass som bara en av
flera möjliga makt- eller dominansförhållanden. Kön-kön, gammal-ung,
förälder-barn, människa-djur, individ-kollektiv, människa-natur, ras-ras
mfl; alla är exempel på förhållanden som makten kan manifestera sig på.
Var och en av dem fordrar sin egen kamp. Det är en praktisk fråga och vars
och ens ensak vilken man väljer, men utmärkande för en anarkist är, eller
borde vara, insikten att den största faran inte är något av maktens
enskilda uttryckssätt ensamt, utan deras minsta gemensamma nämnare,
livsnerven själv: Maktprincipens psykologi och praktik.
3. Staten
Som motståndare till all makt efterstävar vi ett icke-hierarkiskt,
anti-auktoritärt (frihetligt) samhällssystem. Alltså mer än bara ett
upphävande av klassamhället. Därför är vi inte bara, som övriga
socialister, mot kapitalismen, utan också mot staten; den offentliga
sektorn med ett nutida ord.
Vår syn på staten skiljer sig markant från den gängse socialdemokratiska
varianten. Socialdemokratin ser på den offentliga sektorn som ett
serviceorgan, vars uppgift är att ta hand om oss människor, särskilt de
svaga grupperna; en instans som, till skillnad mot kapitalet, inte skiljer
på kreti och pleti utan känner sitt ansvar för mänskligheten och som därför
är nödvändig för att försvara de mänskliga värden som kapitalet trampar på.
Det är synen på staten som en övergripande rättviseinstans utan maktutövning
eller kontrollfunktion.
Vi menar att det är en myt. Staten har visserligen till uppgift att ta
hand om kapitalets avfall, de oproduktiva m.m. Genom att på det sättet
agera städgumma åt kapitalet, är statens verkliga roll knappast motsatt
kapitalets, som socialdemokraterna vill få oss att tro. Statens roll är
snarare kapitalets förutsättning.
Staten är en buffert mellan folket och kapitalet som, under sken av sin
människovänlighet, döljer sitt verkliga syfte: Att underlätta en maximal
exploatering av människor, djur och natur på kapitalets egna villkor utan
störande hinder i form av t.ex. sämre arbetskraft e.d. Så var det med den
människokärleken.......
Den socialdemokratiska myten om staten som en nödvändig motvikt till den
förfärliga kapitalismen, staten som samhället, de svagas beskyddare m.m.
tjänstgör som olja i det maskineri som gör att kapitalismen består.
Staten är alltså inte en neutral storhet, människorna själva eller ett
annat ord för samhället. Det är en maktapparat riktad mot folket med två
huvudsakliga funktioner. Den ena är redan nämnd: Värnandet om kapitalet,
redskapet för att säkerställa den härskande klassens maktställning.
Dessutom är staten ett organ med egna maktintressen; alla statssystem
bygger nämligen på maktprincipen, på föreställningen att det måste finnas
några som bestämmer och styr och andra som lyder och utför. En
centraliserad statsmakt är ett av maktens effektivaste verktyg för kontroll
och ideologisk styrning av enskilda människor. Denna uppfattning om statens
eget maktutövande delar inte marxisterna som bara betraktar den borgerliga
staten som ett hot.
Denna senare funktion upphör inte att verka bara för att den offentliga
sektorn i moderna statssystem har hand om förment positiva verksamheter som
sjukvården, det sociala sjukförsäkrings- och bidragssystemet och
utbildningsväsendet, för att nämna några exempel. Tvärtom ökar
möjligheterna till kontroll genom att staten kan lägga under sig fler sidor
av våra personliga liv, t.ex. tanke- och känslovärlden.
Den socialdemokratiska föreställningen att staten fungerar efter mänskliga
principer (helt enkelt ÄR människorna i samhället) är så kompakt i Sverige
att själva tanken på t.ex. en sjukvård utan central styrning och
privatekonomiska intressen helt enkelt är oförståelig för det stora
flertalet människor.
Den staliga repressionen är med andra ord till största delen dold i
strukturen i ett land som sverige av idag och uppträder bara undantagsvis
öppet i form av våld när makten angrips direkt av någon eller några, t.ex.
vid vapenvägran eler ockupationer.
Som anarkister erkänner vi i princip ingen annan auktoritet än vårt eget
omdömme baserat på erfarenheter och insikt och ingen annan moral än den som
individerna finner inom sitt eget sociala samarbete är önskvärd. Den
juridiska lagen respekterar vi bara i den mån den sammanfaller med vår egen
uppfattning om brott och straff. Om ens det.
Alla system och trosföreställningar som menar att vi ska förlita oss på
andra än oss själva är vi motståndare till, exempelvis religion. Därför att
kraften att förändra finns hos oss själva.
4. Om individ och kollektiv
Som vi redan nämnde i inledningen finns det olika riktningar inom
anarkismen; rent individualistiska teorier om Jagets suveränitet (Stirner),
Bakunins och Krapotkins teorier om samhällets organiserande i samverkan
mellan olika grupper av människor och vissa nya strömningar (se längre
fram).
Företrädarna för de olika riktningarna har tidvis bekämpat varandra.
Bakunin och hans förespråkare pläderade för den sk frihetliga
kollektivismen, Krapotkin för den frihetliga kommunismen. Skillnaden ligger
i att kollektivismen innebar att produktions- och distributionsmedlen
skulle vara gemensam egendom, medan de frihetliga kommunisterna också ville
se konsumtionen socialiserad. Kollektivisterna ansåg att produkterna i
princip tillhörde de producerande (även om vissa delar måste avsättas till
allmänna ändamål); de frihetliga kommunisterna att allt som producerades
tillhörde alla, oavsett arbetsinsats, och skulle fördelas efter behov - av
var och en efter förmåga, åt var och en efter behov - Det är den senare
uppfattningen som också går under namnet kommunistisk anarkism.
Skillnaderna de båda riktningarna emellan saknar emellertid parktisk
betydelse nuförtiden, individualanarkisterna har inget inflytande och
själva anser vi att den enda typ av anarkism som har något värde är den
kommunistiska.
Som kommunistiska anarkister anser vi att människors grundläggande behov
är gemensamma. Vi har mer som förenar än skiljer oss åt över
kulturgränser - de sociala skillnaderna är skapade. Vi har behov av
varandra, av gemenskap, människan är social och aktiv av naturen. Den bästa
formen för att organisera mänskligt liv borde alltså vara den som motsvarar
männsikans naturliga förutsättningar.
Individens rätt är okränkbar för oss. Ingen, vare sig rörelse, institution,
myndighet, organisation eller enskild individ har rätt att påtvinga någon
annan vad det kan vara månde utan den andres samtycke. Vi erkänner inte
majoritetens rätt över minoriteten endast i kraft av sitt större antal.
Omvänt har ingen rätt att göra vad som faller honom in utan andras
samtycke, om det berör fler än en själv. (Samtycket förutsätter självklart
inga påtryckningar).
Vi har ansvar för våra handlingar. Även om det yttersta ansvaret inte
ligger hos en enskild person, anser vi att varje enskild individ är
personligen ansvarig för sina handlingar.
Den kommunistiska anarkismen är alltså ingen enkel
gör-som-du-vill-filosofi, långt därifrån; möjligtvis är den
individualiastiska det.
Under de här förutsättningarna menar vi, att ett kollektiv som fungerar
icke-hierakiskt genom samarbete, dvs inbördes hjälp, och solidaritet inte
begränsar individen (eller sig själv). Tvärtom blir vi till männsikor bara
i samspel med andra människor.
En bieffekt av fri samverkan mellan människor tror vi skulle bli, att den
mänskliga skaparförmågan skulle frigöras långt mer än vad som är fallet för
majoriteten idag, individualiteten skulle utveckla, mångfalden och
fantasin blomstra.
I den mån vi ändå skulle begränsa av andra i en sådan kollektiv
samhällstyp beror det på att de andra begränsar sig själva, mentalt och
psykologiskt.
Den här synen på individ-kollektiv försätter oss i en motsatsställning
till övriga kommunisters och borgerlighetens människo- och samhällssyn.
Andra socialister behandlar individen underordnad kollektivet. Med
hänvisning till någon tvingande abstraktion (men deras verkliga motiv är,
anser vi, att befästa den egna makten) i namn av partiet, revolutionen, den
historiska nödvändigheten etc, etc har auktoritära kommunister inte dragit
sig för att likvidera människor på det mest brutala sätt under historiens
lopp. Ett exempel från förr är Kronstadt-massakern under ryska
revolutionen.
Borgerlighetens förkärlek för individen och valfriheten, som de spelar ut
som ett trumfkort mot statssocialisternas tvångskollektiv, och det med
rätta, är en ihålig koloss. Den individuella frihet de talar om tar inte
hänsyn till om den sker på bekostnad av andras ofrihet. Och den valfrihet
som inte gäller alla människor förutsätter att klass- och könsskillnader är
intakta. Då talar vi inte längre om frigörelse utan om privilegier. Och
privilegier, mina vänner, förutsätter alltid människor utan
privilegier.....
5. Den anarkistiska samhällsordningen
Vi har redan antytt grunddragen i vår samhällsupbyggnad - produktionen i
händerna på de som producerar; den privata kapitalackumulationen måste
avskaffas och produktionsmedlen göras till gemensam egendom. För ett
samhälle som först och främst producerar för att tillfredställa allas
gemensamma, och därmed vars och ens, elementära, materiella och
psykologiska behov. Utan det inget människovärdigt liv.
Men det räcker inte om vi vill bli fira. Till det krävs att kontrollen över
arbetet (eller livsbetingelserna över huvudtaget) inte är skild från de som
arbetar - det är frihetens materiella förutsättning. Vårt svar på det är
självförvaltning med kontroll från basen i en federalistisk
organisationsform.
Det finns flera modeller för det anarkistiska samhället. Gemensamt för
alla är att just principen om organisation underifrån, decentralisering
eller, bättre, samordning genom federalism, och fria överenskommelser i
stället för lagar och påbud. Anarki är med andra ord en annan ordning, inte
motsatsen till ordning. Ordet anarki betyder för övrigt inte oordning,
utan: Utan styre.
Federalism innebär i korthet att en organisation vilar på små enheter som
fritt etablerar samarbete med andra enheter utan centralstyrning. Olika
anarkistiska skolor har olika uppfattning om vilka enheterna ska vara. Den
klassiska anarkistiska grundenheten är kommunen. Syndikalisterna betraktar
fackföreningen som den framtida samhällsordningens bästa grundsten.
Dessa eneheter federerar sig regionsvis, regionerna bildar större
federationer osv. Principen är att varje enhet ska vara självstyrande i
egna angelägenheter och endast delegera befogenheter i frågor som är
gemensamma för större områden, t.ex. transport- och distributionsväsendet.
SAC är federalistiskt organiserat och samlar följdaktligen alla
lönearbetare under samma tak.
Samhälleliga och mänskliga problem kommer givetvis inte att lösas en gång
för alla i ett federalistiskt organiserat samhälle. Vad gör man med de som
saboterar, med de som inte vill organisera sin verksamhet anarkistiskt, med
icke-anarkistiska grupperingar som försöker utnyttja andra för sina syften?
Det kan och bör vi inte svara på i förväg - vägen får inte vara fastspikad
och detaljfrågor är till för att lösas i den konkreta situation i vilken de
uppstår. Det viktiga är inte att svaren finns på alla frågor; det
viktigaste är vår strävan.
Nu kan vi bara skissera principerna för ett anarkistiskt samhälle. Och en
sådan princip är rätten att, då som nu, bekämpa det icke-anarkistiska om det
skulle visa sig nödvändigt.
Anarkin är alltså inte förverkligandet av det eviga lyckoparadiset.. Dels
därför att konflikter mellan människor är oundvikliga, oavsett
samhällssystem, och på grund av det varken möjliga eller önskvärda att
utrota. Dels därför att anarkismen inte gör anspråk på att ha svaret på
människans existensiella levnadsvillkor, dvs frågorna om meningen med
livet, kärleken och döden.
Det är för övrigt en fiktion att tro att något samhällssystem kan lösa den
existentiella livsproblematiken - förmodligen för att det inte finns något
svar; det tillhör villkoren för att vara människa, det kan varken upphävas
eller undvikas, möjligtvis förstås, som bäst accepteras som en del av
livets svåra konst.
Men det ska i rättvisans namn nämnas att många anarkister själva gjort sig
skyldiga till visionen om anarkin som paradiset självt, drömmen om det sk
tusenårsriket.
Nej, anarkismen handlar istället om den sfär av det mänskliga livet som
människan har skapat och som också därför är möjlig att förändra av
människan själv.
Anarkin är en organisationsform för samhälleligt liv som syftar till att
avskaffa orättvisorna. Och det är förmodligen det närmaste ett paradis
mäniskan kan komma.
Åter till den federativa samhällsordningen. Avskaffandet av nationsgränserna
blir en naturlig följd. Således är vi internationalister: Solidariteten ska
inte gälla det egna landets intressen (som oftast är liktydigt med
makthavarnas) istället är målet solidaritet mellan förtryckta världen runt.
Denna vår syn på mänsklig solidaritet är också en av anledningarna till att
vi är anti-militarister; att försvara fosterlandet betyder att vi tvingas
slåss mot de människor som vi egentligen har gemensamma intressen med.
6. Anarkisten är revolutionär
Vi är revolutionärer i det att vi tror på nödvändigheten av att förstöra
det nu existerande samhället, krossa stat och kapital, och i förlängningen
alla dominansförhållanden - även psykologiskt och socialt, dvs maktens
fundament, dess innersta kärna.
Metoderna varierar beroende på den politiska situationen och ideologisk
uppfattning: Punktstrejker, generalstrejk, sabotage, bojkott, ockupation
och samarbetsvägran är några exempel på civil olydnad som vi kan använda
oss av.
Det är en öppen fråga hur själva samhällsomvandlingen ska gå till -
anarkismen rymmer allt från radikalpacifister över förespråkare för väpnad
kamp till terrorister.
Terroristdåd var framför allt vanliga under perioden 1880-1900. Alltsedan
dess har borgerligheten (inklusive andra socialistiska rörelser)
förknippat, eller satt likhetstecken mellan anarkismen och terrorismen. Det
är en föreställning som än idag är vanlig bland människor utan kunskap om
anarkismen och/eller med intresse av att en så förenklad bild av anarkismen
lever kvar.
Vår revolutionsuppfattning står i direkt motsättning till den leninistiska
teorin om att ett parti ska leda revolutionen. Den historiska erfarenheten
har visat att en revolution är en spontan folkresning - den är anarkistisk
till sin natur - som varken kan eller bör framkallas av anarkister eller
andra revolutionärer.
Ett bra exempel är upproret i Ungern 1956 när arbetarna bildade arbetarråd
på fabrikerna utan ledning av vare sig partier eller andra överstepräster.
I den stund en revolution börjar ledas av revolutionärer utan folkets stöd
är den revolutionära andan förrådd. I Ungern stod den kommunistiska
partiledningen för förräderiet. Med Sovjets stöd i ryggen krossades uproret
genom intervention; revolutionen var räddad åt partiet på folkets
bekostnad.
Det enda vi som anarkister kan och bör göra i en revolution är att agera
anarkistiskt för att påverka männsikor till en anarkistisk medvetenhet och
revolutionär beredskap, så att den eventuella revolutionen fortsätter på
den inslagna vägen mot anarkin.
Vi tror på vikten av att göra uppror mot förtryck, individuellt eller
kollektivt, i vilken form förtrycket än förekommer och att inte lyda eler
underkasta sig någon som helst överhet.
Den andra sidan av saken är att vägra att själv bli en del av
maktapparaten.
Till skillnad mot marxister och vissa sk renläriga syndikalister tror vi
alltså att det är nödvändigt att rasera fler barriärer än de rent
ekonomiska - vår revolution är social. Det är en revolution av tanken och
ett uppror mot de sociala konventionerna; en ny social föreställningsvärld
är en förutsättning för förverkligandet av anarkin.
7. Politik på anarkivis
Förändringen till ett nytt samhälle skulle vara ofullständig om vi inte,
parallellt med nedbrytandet av det nuvarande samhället, också försökte
bygga upp alternativ till borgerlighetens etablerade institutioner. Det
handlar, som sagt, på sikt om en total samhällsomvandling; vilket
alternativ man väljer att satsa på är förstås det som i ett givet läge är
praktiskt genomförbart. Exempel: Solidaritetsarbete, civilt
ickevåldsfösvar, producentkooperativ, boendekooperativ, egna daghem och
skolor och banker.
Den anarkistiska poängen är att driva verksamheterna utan statliga och
privatekonomiska intresen. Med det menas också utan hjälp från den snälla
pappa staten, dvs utan bidrag.
Det är också viktigt att etablera samarbete mellan progressiva, människor,
inte partier, inom och utom systemet, att sprida de anarkistiska idéerna
och att organisera sig fackligt i SAC.
Annorlunda uttryckt: Vi tror på en kamp här och nu, av människorna själva.
För drägligare levnadsvillkor, för återupprättande av solidaritet och
samarbete på ett sätt som stämmer överens med vårt mål om ett
självförvaltat samhälle. Enklare: För att skapa ett självförvaltat samhälle
sätter vi igång att självförvalta - inte att motionera i riksdagen om det.
Vår kamp är direkt och utomparlamentarisk.
8. Direkt aktion
En av anledningarna till att arbeta politiskt genom direkt aktion är vikten
av att vara mentalt och praktiskt förberedd för en eventuell framtida
federativ samhällsordning; ett sätt att hålla den anarkistiska andan
levande, eftersom anarkin inte kan förverkligas på en natt - det är en lång
process på flera plan. Direkt betyder i det här fallet inte genast, utan
utan omvägar.
Detta förarbete till en större samhällsomstörtning kan vi kalla vår
motsvarighet till marxisters tro på den sk övergångsperioden mellan
kapitalism och socialism. Den period som, enligt deras tro, ska förvalta
arbetarnas tillkämpade rättigheter genom upprättandet av proletariatets
diktatur och som så småningom, ska utmynna i den nya statens upplösning av
sig själv.
Direkt aktion är en dubbel kampmetod; genom att ingripa direkt i den
faktiska verkligheten förändrar vi både den och oss själva, vilket är både
roligt och psykologiskt tillfredställande.
Direkt aktion innebär att ansvaret återförs till individen. Det är en bra
träning i samarbete och solidaritet och just ansvarstagande. Och träning
behövs, då tron att andra kan och ska och bör
ta hand om oss, och också gör
det bättre än de direkt berörda själva, är så förankrad i den svenska
folksjälen. Det gäller särskilt tilliten till myndigheterna; en tillit som
i sig utgör ett hot mot mänsklig solidaritet.
Det är ytterligare ett exempel på att makthavarna har folkmajoriteten i en
liten ask, inte i första hand genom öppet utövad repression, utan genom
folks ideologiska förvillelse; fångenskapen i den av makthavarna önskvärda
föreställningsvärlden.
Skillnaden mellan vad man säger sig vilja göra och vad man faktiskt gör
upphävs automatiskt med direkt aktion som kampmetod. Man kommer ifrån den
vanliga politikens retoriska slag i luften - pratkvarnspolitiken -, typ
utredningar, kampanjer o.d. företeelser som våra folkvalda och de flesta
opinionsbildare och massmedia mfl ägnar sig åt med förkärlek; företeelser
som inte förändrar något i sak.
Vi gör tvärtom, slår mot de verkliga drivkrafterna, angriper orättvisornas
orsak, roten till (van)styret. Vi bygger upp och river ner i direkt kamp
och blir därmed ett öppet hot mot etablissemanget.
På köpet avslöjar vi ihåligheten i politikernas i ord så fint uttryckta
vilja.
9. Mål och medel
Trots alla dessa viktiga synpunkter på direkt aktion, är kanske ändå den
viktigaste den anarkistiska principen om överensstämmelse mellan mål och
medel. Den innebär att man måste handla på ett sätt som inte är motsatt,
men heller inte identiskt med, det man strävar efter - annars uppnår man
något annat än det man vill. Mål och medel är inte två skilda enheter utan
två sidor av samma helhet - man skapar målet genom vägen dit.
Revolutionär omvandling - revolutionära medel och omvänt; revolutionära
medel måste syfta till revolutionär förändring. Direkt aktion som
påtryckning på en allmän opinion för opinionens egen skull eller riktat som
krav på politiker att ta sitt ansvar, är revolutionära medel använda i
samhällsbevarande syfte och, således, inte vår melodi.
För att upprepa: Om man vill avskaffa all hierarki, måste man arbeta
icke-hierakiskt. Om inte, uppstår en hierarki i en ny form i stället för
ett avskaffande, oavsett intentioner. Det är samtidigt en förklaring till
den historiska erfarenheten att befrielse från förtryck inte leder till
frihet utan till ett förtryck i ny skepnad. En vanlig uppfattning är annars
att måttet av det våld (ett medel) som behövdes för att slå sig fri från de
gamla härskarna, är ansvarigt för uppkomsten av de nya tyrannernas
herravälde. Ett rimligare antagande är att urspårningen av frigörelsen
beror på att befrielsekampen aldrig syftade till utplåning av makten med
stort M, utan brar en typ av auktorietetsutövande.
Det är ett ganska vanligt misstag numera bland många som kallar sig
anarkister, att förväxla mål och medel, i tron att de är identiska,
troligtvis. Många av maktens uttrycksmedel, kvinnoförtrycket, kärnvapenhotet
eller våldet görs till det allt överskuggande hotet. Om vi bara lyckas
stoppa kärnvapen, om bara mannens förtryck av kvinnan upphör, eller -
freden är den viktigaste frågan idag; har ni hört det förut? Nej mina
vänner, för när mannens förtryck av kvinnan har upphört, när kärnvapnen är
borta, när freden har inträtt, har inte rovdriften på naturen upphört av
sig själv, har inte lönearbetarna blivit fria från tvånget att försörja
sig.
Det är viktigt att föra en självständig kamp mot varje form av förtryck,
men man bör akta sig för att tro att den ena kampen är viktigare än andra.
Det är ett tecken på auktoritetstro, nämligen prestigetänkandet.
Makten har många ansikten; det är bra om man lyckas krossa något av dem.
Men om man tror att målet är nått med det, misstrar man sig ytterligare.
det är den förenande punkten i kampen mot olika sorters förtryck,
förtryckets gemensamma nämnare, auktoritetsprincipen; det är den, och
ingenting mindre än den, som måste krossas om vi ska kunna störta
herraväldet i sig - anarkins slutmål.
Mål-medelprincipen, uttryckt i filosofiska termer, är insikten att vår
strävan sätter gränser för våa möjlighter. Befrielsen kan inte nå längre än
sitt syfte. Om syftet inte är frihet, blir vi inte fria.
10. Parlamentarismen
Principen om mål-medel-överensstämmelse är en av anledningarna till att vi
är emot partipolitiskt arbete i klassisk bemärkelse. Genom att föra direkt
kamp, bidrar man genom själva kampen till en social omvandling, dvs
handlingen är förändringen. På så sätt kommer man en bit på vägen mot
målet. Vi förändrar genom handlingen, vilket partipolitikst arbete aldrig
kan göra, det förändrar inte i sig själv, det syftar bara till förändring
i någon riktning.
Traditionellt partipolitikst arbete är systembevarande, eftersom det,
oavsett vilket parti det gäller, är hierarkiskt organiserat och ingår som
beståndsdel i en större samhällshierarki. Politikerna formar ett nytt
skikt, en kast, med egna intressen som de tenderar att försvara framför
deras de är valda att representera. Den enskilde politikern riskerar att
fångas i systemet, snarare än att kunna förändra det inifrån. (Makt
korrumperar)
Dessutom ger politikerna, genom att delta, sitt moraliska stöd till en
ordning som medger beslutsfattande av vissa utvalda över huvudet på de
direkt berörda. Det handlar om makt för några få och maktlöshet för
flertalet. Som anarkister betraktar vi styre över andra som oförenligt med
en demokratisk samhällsordning.
Den parlamentariska sk demokratin är också, minst sagt, ofullständig som
demokrati betraktad, eftersom frågan om vem som ska ha makten över
näringslivet lämnas utanför den parlamentariska arenan.
Parlamentarisk demokrati är med andra ord en inskränkning av demokratin,
då ju folkviljan bara tillåts bestämma över vissa delar av det
samhälleliga livet.
Trots denna brist, maktlösheten över kapitalet, är det en vida utbredd
uppfattning bland allmänheten att det parlamentariska styrelseskicket är
demokratin, folkviljan förkroppsligad, dess enda möjliga form och det enda
möjliga alternativet till diktatur.
På det sättet kan kapitalet använda sig av parlamentarismen ideologiskt
som medel för att trumfa i folk att de är med och påverkar utvecklingen.
Vi hävdar att verkliga förbättringar bara kan komma till stånd genom
direkt revolutionär kamp av människorna själva. Riksdagen är inget organ
för social förändring. Det bästa man kan säga om riksdagen är att den kan
på sin höjd registrera vad som redan har vunnits i praktiken.
11. Direkt Demokrati
Vi syftar helt enkelt till en annan form av demokrati än den
parlamentariska, nämligen direkt demokrati.
Direkt demokrati i anarkistsik tappning inbegriper kontrollen över
ekonomin, gäller samhällets alla nivåer och ska utövas så lite som möjligt
genom ombud.
Vår typ av direkt demokrati förutsätter på sikt parlamentarismens
avskaffande genom att parlamentarismen helt enkelt kommer att sakna en
vettig funktion; den blir överflödig och onödig.
I detta perspektiv är den klassiska parlamentarismen bara en förenklad
form av demokrati. Om den ens kan kallas demokrati - sublim diktatur vore
en bättre benämning.
12. Det var ideologin
Då kan man fråga sig: Har anarkismen haft någon praktisk betydelse i
verkliga livet?
I Sydeuropa och Syd- och Mellanamerika har anarkismen traditionellt sett
haft en starkare ställning än i övriga länder. På Kuba t.ex. fanns en bred
och tidvis ganska stark anarkistisk influens hos arbetarklassen innan
Castro kom till makten.
Spanien 1936-39 är legendariskt - historiens största experiment i
kollektiv självförvaltning på anarkistisk grund.
I USA var anarkismen en faktor att räkna med för makthavarna, framför allt
opinionsmässigt, från slutet av 1800-talet fram till första
världskriget. De mest kända företrädarna: Alexander Berkman och Emma
Goldman.
Arbetarråden (sovjeterna) som bildades under ryska revolutionen är exempel
på spontan anarkistisk organisation innan bolsjevikerna, med Lenin i
spetsen, tog kontrollen över dem och hela revolutionen.
Under ryska revolutionen såg också en anarkistisk revolutionsarmé av
bönder dagens ljus under ledning av anarkisten Machno.
I Italien inspirerades delar av arbetarklassen att ta över de egna
fabrikerna efter sovjetsikt mönster 1919.
Frankrike 1968 hade starka anti-auktoritära inslag.
I Sverige har den rena anarkismen fört en undanskymd tillvaro ända sedan
Hinke Bergegren och Schröder blev uteslutna ur det socialdemokratiska
partiet 1908. Anarkismen har sedan dess främst företrätts av de grupper som
under årens lopp, har stått bakom utgivningen av tidningen "Brand".
1910 bildades SAC. I och med det kan man kanske säga att den frihetliga
socialistiska kampen i Sverige kom att föras huvudsakligen inom
fackförenings ram, men med anarkistiska influenser.
Senare års freds-, miljö- och kvinnorörelser har haft anarkistiska drag och
sympatier. Deras kardinalfel är att de gör till huvudfråga det, som enligt
anarkistiskt sätt att se, borde underordnas maktens vara eller inte vara.
Internationellt sett har det på senare år, efter -68,uppstått nya
riktningar inom anarkismen. Exempel: Eko-anarkismen och anarkafeminismen.
13. Slutord
Anarkismen är en ideologi som spänner över flera nivåer samtidigt;
teoretiska utkast som innefattar kritik av den nuvarande existensen, en
vision om en kommande och riktlinjerna för vägen dit.
Anarkismen är ett redskap för förändring, en handlingsteori, som, genom
betoningen av mäniskans individuella ansvar, inbegriper den personliga
livshållningen. Handling och teori, dröm och konkret verklighet, det
personliga och det politiska i en sammanvävd helhet.
Anarkismen är utopisk. Det brukar anföras som kritik. Den går ut på att
anarkin är ett vackert ideal, men heller inget mer: Anarkin är ogenomförbar
i praktiken. Orsaken skulle vara att människor inte är kapabla att
samarbeta av egen drivkraft - tvång av något slag måste till. Tvånget
skulle alltså ha sin naturliga orsak. En sådan syn bygger på tron att
ordning inte är möjlig utan tvång. Vi menar att det är fel, för tvång är
inte ordning utan auktoritetens ordning. Vi har redan anfört våra skäl till
att tro att vi människor är naturligt samarbetsvilliga - här är bara
ytterligare ett: Det finns de som hävdar att samhällsmaskineriet även i
auktoritära system skulle rasa ihop, om det inte vore för det samarbete som
vi utför till hjälp för varandra.
Beträffande genomförbarheten är Spanien 1936-39 redan nämnt. Det blev
visserligen inte bestående, men orsaken var inte inre kollaps, de slogs ned
med vapenmakt.
Så vi är utopister - och inte nog med det - vi envisas med att anse att
utopin är nödvändig. För som sagt, utan överensstämmelse mellan syfte och
dagskamp, når man inte sitt mål, alldeles oavsett vad man tror sig göra
eller säger sig vilja.
Och vi är idealister som lever med förhoppningen att visionen ska bli
verklighet. Om inte i vår egen tid, så i mänsklighetens någon gång under
historiens lopp.
Vi har kanske fel i det. Det misskrediterar i så fall inte oss, utan
mänskligheten.
Utopin som overklig idealbild? Ja, sådana idealister är vi kanske också.
Inte för att vi tror på människans sociala bestämmelse, men för att vi
tillskriver alla en inneboende, outnyttjad, positiv kraft. Det är kanske en
önskeuppfattning om den mänskliga naturen snarare än mänsklighetens faktiska
natur.
Men frågan om människan är god eller ond av naturen är kanske, trots allt,
inte väsentlig. Det räcker långt om vi har rätt i att människan har en
naturlig benägenhet för samarbete utan yttre ledning och ett naturligt
aktivitetsbehov. Dessutom: Vägen till anarkin går inte i första hand genom
att påverka så många som möjligt att bli så bra människor - så anarkistiska
- som möjligt. En ensidig inriktning på det skulle vara ett tecken på
likhettänkande, en likriktning av tanken som är allt annat än anarkistisk -
åsiktsdespotism. tanken är, eller borde åtminstonde vara, fri.
Anarkin och vägen dit garanteras bäst och först och främst genom idéernas
förverkligande.
Det ankommer ett speciellt ansvar på anarkister att se till att de
förverkligas, men det är också allt.
Inom parentes sagt är den här synen på tankefrihet ett åskådliggörande av
anarkisternas stötesten framför andra - anarkismens akilleshäl om man så
vill -, konsten att tolerera utan att acceptera.
Akilleshälen är den punkt där cirkeln sluts, anarkismens alla nervändar
strålar samman i individen, överbryggandet av det personliga och det
politiska, teorin konkretiserad, personifierad i människan, måttet på en
frihetlig anda; den punkt som visar om vi menar allvar med vårt motstånd
mot allt auktoritetsutövande, beviset på om det ens är möjligt att
eleminera auktoritetsprincipens natur och psykologi.
Möjligt eller inte möjligt - vi menar att det är nödvändigt att pröva.
Alla nu- och hittillsvarande samhällssystem har visat sin inkompetens när
det gäller att komma tillrätta med mänsklighetens sociala problem.
Sanningen är den att de har skapat dem. De har redan visat sin
otillräcklighet, omänsklighet, sin oförmåga att skapa människovärdiga liv i
realiteten. Vi har den fördelen framför dem att vår väg är oprövad.
Det är vi som brukar beskyllas för att vara naiva. Att inte släppa
föreställningar, inte ege upp förhoppningar som grusats, att fortsätta
hoppas och tro på lösningar som har prövats, testats mot verkligheten och
som ändå inte har lyckats med det de säger sig vilja uppnå - det är omoget,
barnsligt och orealistiskt. Dessutom bakåtsträvande.
Den är inte blind som kan föreställa sig en annan syn. De anarkistiska
idéerna har en inneboende kraft, en övertygelse som talar för sig själv,
som, om inte förr, borde uppenbaras även för den icketroende när idéerna
tar konkret form - utan den tron skulle det vara skit till anarki och vi
inte anarkister.
Och - det är vår övertygelse - om idéerna aldrig blir verklighet, kommer
mänskligheten aldrig bli sant mänkslig.
OM NÅN VET VEM SOM HAR SKRIVIT TEXTEN
KAN NI MAILA OSS: attentat@email.com
1.9
***
sveriges arbetares centralorganisation
*************************************************
Title: SAC PrincipförklaringSAC Principförklaring
1. Sveriges Arbetares Centralorganistation, SAC, är en syndikalistisk
arbetarrörelse vars mâl är att förverkliga den frihetliga socialismen.
Under denna övergâr produktionsmedlen i allas ägo och förvaltas av de
arbetande. Därmed skapas förutsättninar för ett klasslöst samhälle.
2. Den avgörande motsättningen under kapitalismen stâr mellan den klass som
äger produktionsmedlen och den klass som utför det värdeskapande
arbetet. Denna motsättning leder till klasskamp i vilken lönearbetarna
uteslutande har sig själva att lita till.
3. Under kapitalismen tillgrips alla medel för att öka produktion och
profit. Okontrollerad tillväxt sker till priset av rovdrift pâ människa
och miljö; arbetare slits ned och ställs utanför yrkeslivet, oersättliga
naturtillgângar skövlas, produktionsmedel förstörs och klyftor mellan
olika samhällen vidgas.
4. Det borgeliga demokratibegreppet begränsas till det politiska livet. SAC
vill ersätta den partipolitiska parlamentarismen med en verklig
demokrati som ocksâ innefattar de ekonomiska, indistruella och
kulturella omrâdena. Ett frihetligt socialistiskt samhälle kan endast
skapas av folkets flertal under hänsyn till dess minoriteter. De
hittills vunna demokratiska fri- och rättigeterna mâste därför försvaras
och utvecklas.
5. Liksom det frihetliga samhället syndikalismen vill skapa, är även SAC
uppbyggd efter den federalistiska principen. Denna innebär att alla som
berörs av ett beslut har rätt att delta i det. Ingen grupp fâr dock
handla i strid med gemensamt fattade beslut.
6. Större grupper av människor mâste fatta beslut genom ombud. I det
socialistiska samhället ska representantskapet cirkuleras inom hela
gruppen, ombudens befogenheter begränsas och deras mandat göras
âterkalleliga för att inga eliter med egna intressen ska uppkomma.
7. Den sydikalistiska organisationen ska utvecklas till att omfatta alla
samhälleliga funktioner. Den ska ersätta den nuvarande förvaltnings-
apparaten med en egen samhälsstruktur. Därför är SAC uppbyggd i sâväl en
facklig som en samhällsorganisatorisk del. Kamporganisationens tillväxt
och medlemmarnas ökade erfarenhet och kunskap leder till ständigt nya
krav, som till slut medför ett definitivt övertagande av
produktionsmedlen.
8. Syndikalismen är till sin natur internationell och verkar för
solidaritet och samverkan mellan lönearbetare i alla länder. Den vill
skapa federationer av fria samhällen som ska avlösa de nuvarande
nationalstaterna.
9. Människan har en medfödd skaparlust. Därför verkar SAC för allas rätt
till meningsfullt arbete samt för individens möjlighet att forma sin
egen arbetssituation.
10. Facklig solidaritet, medventehet och organisering är grunden för
arbetarklassens kamp mot utsuging och förtryck. SAC samorganiserar
därför alla lönerarbetare oavsett om de kallas arbetare eller
tjänstemän.
11. SAC ser vâldet som ovärdigt människan och tar avstând frân samhälleligt
som enskilt vâld. Situationer kan dock uppstâ dâ lönearbetare tvingas
försvara den frihet och rättigheter de tillkämpat sig.
12. SAC ser den direkta aktionen som medlet för att förändra samhället och
levnadsvillkor. Endast därigenom kan det självansvar utvecklas som är
socialismens förutsättning.
2.0
***
TRAFIKSÄKERHETSVERKETS SVARTA LISTA
Trafiksäkerhetsverket (TSV) har sammanställt en lista över fula tre-
stavningar, d.v.s. bokstavskombinationer som inte får användas på
våra registreringsskyltar. Detta för att inte utsätta bilisten för
onödigt lidande och orsaka att han eller hon blir utskrattad,
uttittad och utskämd av och inför sina medbilister.
Denna listan upptar närmare 100 förbjudna trestavningar. Märk då att
Å, Ä och Ö inte ingår i bilistens alfabet. Den fulaste trestavningen
är tydligen KUK, för den är förbjuden i en rad bokstavs- och ljudlika
kombinationer som CUK, CUK, GUC, GUK, KUC, KUG, KUK och KYK. FES är
olämpligt men inte FIS. Ord som ger en negativ bild av bilisten får
heller inte förekomma, t.ex. DUM, FEG, FET, FUL och LAT. Däremot går
det an med positiva egenskaper som BRA, FIN, GOD och VIS. Siffran SEX
är förbjuden, men det är också ETT, FEM, SJU och TRE. Kanske för att
de inte ska förväxlas med den efterföljande sifferkombinationen. GUD
får ingen vara på vägarna, inte heller GAM eller GET, medan det
däremot går bra att vara både MES, STO och t.o.m. BOV. Det är
omöjligt att skönja något mönster eller någon linje i urvalet.
Ta t.ex. förkortningarna. Vissa som FNL, KDS och LSD utgår, men inte
CIA, KGB, TCO och VPK.
Den kompletta listan:
APA, ARG, BAJ, CUC, CUK, DUM, DYR, ETA, ETT, FAN, FEG, FEL, FEM, FES,
FET, FNL, FUC, FUL, GAM, GAS, GAY, GEY, GLO, GOM, GUB, GUC, GUD, GUK,
HAL, HAN, HAO, HAR, HAS, HAT, HER, HES, HET, HJO, HKH, HMO, HOM, HON,
HOR, HOT, HRA, HUD, HUK, HUS, HUT, JUG, JUK, JUO, JUR, KDS, KUC, KUF,
KUG, KUK, KYK, LAM, LAT, LEM, LOJ, LSD, LUS, LUZ, MAD, MAO, MAS, MEN,
MES, MBL, MUF, MUS, MUT, NEJ, NJA, NOS, NRP, NUP, NYP, OND, OOO, ORA,
ORM, OST, OXE, SEX, SJU, SUP, TOK, TRE.
För den som vill betala extra och få en unik registreringsskylt med
enbart bokstäver finns också regler. Exempel på kombinationer som
nekats är bl.a. POLIS, POLICE och KUNGEN. Det finns också exempel på
engelska som har en stötande betydelse på svenska. Som exempel kan
nämnas YBSOBR (why be sober = varför vara nykter).
[Källa: Stora Fula Ordboken]
2.1
***
KONSTEN ATT TOTALVÄGRA.
***********************
Mönstring:
De flesta manliga 17-18-åringar kallas till mönstring. Vid mönstringen är
det meningen att man skall genomgå ett antal fysiska och psykiska
tester. På så vis vill militären skaffa underlag för att kunna
placera dig där de anser att du gör mest nytta. Du är enligt lag
skyldig att INSTÄLLA dig till mönstring. Vägrar du mönstra kan det
medföra böter. DÄREMOT FINNS DET INGA SOM HELST KRAV PÅ ATT DU
SKALL DELTA I ALLA TESTER. Du kan alltså lugnt vägra fylla i
testformulär, prata med psykologen, pissa i plastmugg och genomföra
muskelprov. Tänker du totalvägra så kan du meddela detta redan vid
mönstringen.
Inkallelse:
När de militära tänkarna väl klurat ut var du skall placeras, får
du en inkallelsesedel. Där framgår var och när du skall inställa
dig. Vägrar du att inställa dig kan du åtalas för rymning. Det
brukar ge en månads fängelse. I vissa fall har man dömt till böter.
Anser du att inkallelseorten ligger för långt bort, kan du alltid
försöka få den ändrad. Föreslå själv ett lämpligare förband. Om du
inte hämtar ut din inkallelse - och därmed inte skriver under något
mottagningsbevis - går det inte att bevisa att du fått kännedom om
inkallelsen. Meddelandet om att du har en inkallelse liggande på
posten, kan ju ha kommit bort på vägen.....
Inryckning:
När du väl anländer till inställelseorten bör du så snart som
möjligt uppsöka ansvarigt befäl. Detta om du vill komma därifrån så
fort som möjligt. Du får sedan vägra en symbolisk order ("plocka
upp vapnet", "kvittera ut dina persedlar" e.d.) inför ett vittne.
Ofta upprepas ordern så att inga oklarheter ska föreligga. De är
noga militärerna. Sedan vill de ha hjälp med att fylla i ett
formulär som klargör att de uppfyllt alla sina skyldigheter. Som
att upplysa dig om vad vapenfri tjänst är för något samt
konsekvenserna av totalvägran. Du har givetvis ingen skyldighet att
svara på de frågor de ställer.
Efter det att du genomfört din vägran skall du omedelbart
hemförlovas. Militären har ingen som helst rätt att hålla dig kvar
för eventuell "betänketid" eller dylikt. Hemresan betalas i likhet
med ditresan, av skattemedel.
Polisförhör:
När du lämnat förbandet är du misstänkt för brott. Du har vägrat
lyda order och därmed har du brutit mot värnpliktslagen. Som vid de
flesta andra brott leder detta till en polisanmälan. Polisen kallar
dig efter en tid till förhör. I vissa fall nöjer de sig med att
göra ett telefonförhör. Det hela är ytterst formellt och går mycket
fort. Men givetvis kan du vägra att infinna dig till förhör. Detta
kan få till följd att du blir hämtad och eventuellt leda till böter.
Domstol:
När polisen utrett att du verkligen har begått det brott som
militären påstod i sin anmälan, överlämnas ärendet till åklagaren.
Han åtalar dig och du kallas till domstol. Inledningsvis kommer du
till någon av landets tingsrätter. Där frågar man om du det är sant
att du gjort det du uppgivit i polisförhöret(!), det vill säga
vägrat värnplikt. Om du svarar ja är det möjligt att rättens
ordförande fortsätter med några frågor om dina motiv. Men motivet
till vägran påverkar inte straffet. Du är inte tvungen att svara på
dessa frågor - eller på några andra frågor heller för den delen..
När domaren och åklagaren frågat färdigt är det dags för enskild
överläggning. Det innebär att du och åklagaren samt eventuell
publik får lov att lämna rättsalen. Domstolen skall i enskildhet
bestämma hur du skall bestraffas. Efter ett antal minuter ropas du
in och domstolen avkunnar sin dom.
Är det din första vägran av grundutbildning, döms du till mellan
60 och 80 dgsböter (se nedan) samt villkorligt fängelse. (Vid
vägran av repövning kan bötesbeloppet bli lägre. Du skall alltid
kräva att domstolen tar hänsyn till den tid du eventuellt avtjänat
inom det militära vid straffmätningen.)
Fängelse:
Vid din andra vägran får du gå igenom hela ovanstående cirkus
ytterligare en gång. Skillnaden är att du denna gång döms till 4
månaders fängelse ovillkorligt. Dock gäller för närvarande en
straffreduceringsreform som gör att alla dömda till längre än 2
månaders fängelse släpps efter halva tiden. Du sitter således inte
längre än 2 månader. Förutsatt att anstaltsledningen inte anser att
du misskött dig. Då kan det bli aktuellt med påbackning. (T.ex. om
du försöker rymma, missköter eventuella permissioner, organiserar
upplopp eller begår någon annan form av brottslig handling.=
När du väl avtjänat ditt straff så får du efter en tid ett brev
från regeringen där det framkommer att du inte längre är
inkallningsbar. Därmed är det hela över för din del.
En viktig sak att komma ihåg vid första vägrartillfället är att om
domstolen anser att du inte kommer att ändra dig av ett
bötesstraff, så kan de döma dig till fängelse redan vid första
tillfället. På så vis slipper du bötesstraffet. Vill du endast bli
dömd en gång är det således viktigt att det framkommer att du inte
kommer att ändra din uppfattning.
Straffet avtjänas på så kallad öppen anstalt, det innebär att du
får sitta med andra värnpliktsvägrare, rattfyllerister och andra
korttidsdömda. Det råder arbetsplikt på svenska fängelser. Vill du
studera så kan du försöka få möjlighet till det genom att bli
placerad på ett ställe där det går för sig. Ta kontakt med
Kriminalvårdsstyrelsen i Norrköping i så god tid som möjligt.
Vägrar du att arbeta så hamnar du med största säkerhet på sluten
anstalt. Klimatet där är hårdare. Hungerstrejk leder också för det
mesta till sluten anstalt.
På öppen anstalt har du möjlighet att få besök en gång i veckan.
Du har egen nyckel till din cell. Däremot låses eventuella
korridorer samt ytterdörrar på kvällen.
Dagsböter:
Antalet dagsbot utgör hårdheten på straffet. Detta antal
multipliceras sedan med en tusendel av årsinkomsten. Får du 70
dagsböter och tjänar 90000 före skatt, så skall du alltså betala
70 x 90 = 6300 kronor. Kan du inte betala allt på en gång, får du
göra upp en avbetalningsplan. Lever du på existensminimum får de
lov att vänta tills du har pengar. Eventuella värdefulla
tillhörigheter kan det vara fördelaktigt att någon annan äger.
(T.ex. musikinstrument, bil, dator, stereo, vävstol m.m.). Det är
värt att observera att det är väldigt sällan domstolen kollar att
du verkligen uppgivit rätt inkomst. Det finns anledning att försöka
ligga så lågt som möjligt.....
Diverse:
Den tid det tar mellan de olika "stationerna" kan vara högst
varierande. Det beror på hur mycket dessa myndigheter har att göra,
hur många mål domstolarna har, hur många fängelseplatser som är
lediga o.s.v. Men det är rimligt att räkna med att det tar mellan
sex månader till ett knappt år från vägran på förbandet till
domstol. När domen efter tre veckor fått laga kraft (d.v.s. ingen
av parterna - du eller åklagaren - överklagar domen till hovrätten)
kan det ta ytterligare ett antal månader innan du kallas till
fängelse. Beträffande fängelsevistelsen är det mycket
säsongsbetonat. Beläggningen är som störst under vinterhalvåret.
Då den vapenfria tjänsten inte utgör någon form av
värnpliktsvägran har den inte tagits upp här ovan. De vapenfria
begår inget lagbrott. De behandlas enligt en kompletterande lag
till lagen om allmän värnplikt, lagen om vapenfri tjänst. Vapenfri
tjänst gör man som lägst tio månader.
[Källa hata-staten...tror jag.]
2.2
****
Kyrkan
******
Varje söndag går jag till kyrkan
för att där visa min gudadyrkan
jag försöker få ett bättre liv
utan elände krig och kiv
detta tror jag att jag får
om mina böner fram till gud når
För jag har lurats till att tro
jag har lurats till att be
jag har lurats till att dyrka
ja, jag har blivit lurad
Hur sjukt det är det förstår inte jag
följer bibelns ord som en lag
jag gör allt som gud har sagt
över mig har han väldig makt
men jag märker inte det
nej det kan jag inte se
För jag har lurats till att tro
jag har lurats till att be
jag har lurats till att dyrka
ja, jag har blivit lurad
***************************************************
Ett stort tack till alla prenummeranter!
_________________________
|0 0|
| Vill du prenummerera? |
| ¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨ |
| Adressen är: |
| attentat@email.com.. |
| pris: 0.00kr. (All |
| eventuell moms inräknad)|
| |
|0 0|
--------------------------
2.3
Nästa nr:
